Idag kan jag inte låta bli att skriva, rakt av citera, rader som berört mig mycket de senaste dagarna. De är aktuella i den tid som nu är i mitt eget liv, och de kommer att vara aktuella den tid som är kvar för oss alla. Oavsett vad vi tycker och tänker om det. Boken heter När spelet är slut ska allt tillbaka till lådan, av John Ortberg.
"Du har ingenting att säga till om när det gäller siffran till vänster. Du kom till jorden en dag utan att ha blivit tillfrågad. Du kom, vare sig du var redo eller inte. Du fick inte rösta om dina föräldrar, din födelseort, din position i syskonskaran eller din gener. Allt sådant valdes åt dig. Du skapades till att bära en människosjäl, skapades till Guds avbild och är ämnad för ett evigt liv.
Du kanske är lycklig över att du har kommit till världen, eller så kanske du känner att ditt liv är en börda som hotar att krossa dig under sin tyngd. Men en sak ska du veta: Gud är väldigt glad att du finns. Han "vävde dig i moderlivet". Året då du föddes är ett av hans bästa år.
En dag kommer även frågetecknet till höger att ersättas med en siffra. Vi har inte så mycket att säga till om när det gäller den siffran heller. Det är en sida av det som ger livet dess överhängande värde. Vi får bara en chans.
Vilket för oss till den stora frågan: Vad tänker du göra med ditt streck? Vad tänker du göra de gångerna då det blir din tur att spela? Det lilla strecket är ditt och du får disponera det hur du vill: forma din karaktär, skänka bort din lojalitet, välja hopp eller cynism, gripa initiativet eller dra dig undan i passivitet, växa eller stagnera, göra dig känd eller gömma dig.
Och möjligheternas spännvidd är häpnadsväckande: Adolf Hitler, moder Teresa, Martin Luther King, hunnerhövdingen Attila, min mormor - alla fick de var sitt streck.
Och nu har det blivit din tur, vare sig du är redo för det eller inte. Klockan har ringt. Det här är ditt lopp. Vad tänker du göra med ditt streck?
