Fredags-injektion

Till mina härliga vänner med önskan om en skön, vilsam men ändå energifylld helg...Enjoy!http://www.youtube.com/watch?v=htobTBlCvUU

Daniel Zangger Borch

Jag blir inte riktigt klok på den här mannen, sångpedagogen Daniel Borch, från Stockholm.

Har roat mig med att surfa runt bland sånghemsidor man kan hitta. Daniels sida är innehållsrik och informativ, och bland annat har han lagt ut de här klippen, en mängd mini-sånglektioner gissningsvis tänkta för att ge mersmak och inspiration. Men istället infinner sig bara funderingar.

Sångkanin i videon är en kille som heter Mårten och som sökte till Idol (?) för ett antal år sedan. Mårten är tekniskt sångovan, men kämpar på bra i dessa lektioner, en hedervärd uppgift med tanke på DB:s upplägg.

Jag valde att lyssna på tre videolektioner; om stöd, bröstregister och wail. Genomgående väljer DB alltför svåra melodislingor för Mårten att härma. I stödlektionen går Mårtens energi till att försöka få till melodin, (va va va vava.. på introbasgång-melodin i M.Jackson´s Bad) istället för förståelse för hur stödfunktionen konkret fungerar i sång. Om poängen var att Mårten skulle förstå stöd, är tonerna ointressanta. En ton i taget hade varit att föredra istället för ett helt gäng i snabbt tempo + rytmik...

Samma sak upprepar sig i snutten om "bröstregister". "Bröstregister"-lektionen blir till en gehörslektion pga att melodislingan DB väljer åt Mårten är för svår för honom att snappa. Inte många toner Mårten tar hamnar i bröstregister. Jag gissar på att DB tänkt sig att tonerna ska sjungas ut starkt, så som han själv sjunger, men Mårten har som sagt fullt upp med att försöka pricka tonerna. Så, hade DB velat att Mårten skulle hitta, använda sitt "bröstregister", varför håller han sig inte till en ton, eller ett ord - Hey! Därefter två toner osv, när det funkar.

Slutligen lektion "wail", den sorgligaste av dem allihop. Här är de övningsmelodier DB sjunger, på tok för svåra, Mårten har inte en suck. Det finns överhuvudtaget inget möte mellan DB och Mårten, DB sjunger över Mårtens huvud totalt. DB kör sitt race, och Mårten, som ser ut att vara en mycket trevlig kille, hänger på så gott han kan. Inte schysst om du frågar mig. Vad lärde sig Mårten på det här?

Summa kardemumma. Efter att ha sett dessa videor vet jag att DB själv är en tekniskt duktig sångare. Han sjunger mycket, och allt låter great. Frågan är istället,  tycker han det är intressant att möta sångelever, och särskilt de på nybörjarnivå? En annan fråga är, hörde DB egentligen Mårten under dessa möten? Hörde han hur långt Mårtens toner var från hans egna exempel? Såg han Mårtens ansikte, åtminstone efteråt när han kollande igenom videorna, och såg han isf vad vi som videolyssnare ser. Att Mårten ofta ser frustrerad ut, och hans uttåg ur sångrummet ser varje gång ut att vara tillskansat käckt. Inga vingar på den killen inte.

Min slutfråga är; varför väljer DB att lägga ut dessa videor? Jag är övertygad om att han kan mycket bättre rent pedagogiskt sett. Gärna videos, men där ett möte mellan elev och lärare kommer till stånd, dvs ingen undervisning över elevens huvud. Där läraren möter eleven där h*n rent krasst är, lägger band på sin egen virtiositet och visar lyssnarna och eleven grundligt hur sång går till, steg för steg. Det skulle vara inspirerande.

Till Mårten vill jag hälsa, ge aldrig upp sången. Det finns svar på dina tekniska frågor, t o m i Stockholm : )

Lathund för låtskrivare

Äntligen kom boken jag väntat på i tusen år. Beställde den redan i höstas men tydligen blev det något fel för den dök aldrig upp. Men nu i julhelgen med lite luft under tidsvingarna, så blev den både beställd på Adlibris - och levererad. Har nästan läst ut den helt redan första dan´, för så blir det när en bok dyker upp vid rätt tillfälle (läs: när tid finns att dyka in på stört).

Så, finns här någon som söker efter inspiration till att skriva egen musik rekommenderar jag denna varmt. Kreativa tankar varvas med konkreta råd och övningar.

Längtar till att renoveringen av ett rum i vår källaren står klart. Där ska bli ett härligt arbetsrum just for me, med kök, ljudanläggning, piano och soffa. Vilken go´soppa som ska tillagas där, och gissa om jag tänker ha kul under tiden!

När är tid för Insidan?

Idag hittar jag denna mycket berörande artikel i DN om paret som gjorde det förödande valet att satsa på en skönhetsoperation för kvinnan - en bröstförstoring som gick alldeles fel.

Jag hoppas att deras historia får stor uppmärksamhet, att deras tragedi kan leda till någon utveckling i hur vi pratar och tänker om yta. Att det börjas talas mer om riskerna med denna sortens onödig kirurgi. Själv är jag inte mycket insatt, men slås alltid av det sorgset komiska som intervjuer i ämnet kan leverera emellanåt. Senast för några dagar sedan läste jag en sådan med "Hollywoodfrun" Maria M. (ger mig inte på att försöka stava hennes efternamn). På frågan vilka skönhetsjusteringar hon gjort svarade hon bl.a, "självklart brösten eftersom hon fött fyra barn", och Botox hade hon använt med motiveringen "har man en rynka som inte stämmer överens med ens personlighet, måste man ta bort den"... Måste man, ska man???

Jag tror inte att hennes syn på kroppen är helt representativ för kvinnor i hennes åldersgrupp boendes i Sverige(?) men kanske är detta tankesätt vanligare bland yngre människor som mer forma(t)s av de ytliga bilder av människan media bjudit oss på, mer och mer de senaste decennierna? Jag inbillar mig också att kvinnor i "större" städer är mer utsatta för bilden av perfektion, än vi i bushen. Lättare att skita i galenskap när man slipper möta den på annonspelare och liknande.

Jag säger som John Ortberg i boken "När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan": "Var tacksam för ditt yttre jag. Slut fred med din kropp. Gläd dig åt de starka sidorna. Acceptera dina begränsningar.Var tacksam för din kropp. Tvätta den då och då. Se till att den får arbeta ordentligt. Gläd dig när den blir befodrad. Men kom ihåg att den håller på att tyna bort".

Det svåraste med att åldras är att man förblir ung i sitt inre. Men så är det bara om vi inte förstår att vi håller på att dö på utsidan. Vi kommer att leva och dö när tid är, men vi är ämnande för evigheten...

Personligt entreprenörskap - Ett förhållningssätt till livet

Hoppas du sovit gott! Jag önskar att du känner som jag att 2011 blir ett bra år, ett år med oändliga valmöjligheter. Visst går det att begränsa möjligheterna om oändligheten känns stressande. Om inte - dra in möjligheternas andetag och känn doften av frihet och positiv utveckling...

Under bloggtiteln här ovan har jag skrivit att min blogg ska handla om kreativitet och personligt entreprenörskap. Det låter rätt pretto men det skiter jag i. Dessa ord är så positivt värdeladdade för mig, jag blir glad bara av åsynen av dem. Så, en härlig start på det nya året tycker jag denna länk ger: Personligt entreprenörskap - Ett förhållningssätt till livet, skriven av killarna som "lanserat" uttrycket personligt entreprenörskap. Med förhoppning om en inspirerande första dag på nya året!

Nu kastar jag mig ut på morrongåing, fort fort innan jag ångrar mig.

Gott nytt år!

Kastar jag ett öga bakåt på året som gått har det varit ett mycket fint år i mitt liv. För att ta några exempel  tänker jag särskilt på sångutbildningen, cvi i Köpenhamn, jag valt att satsa på. Ekonomin för en fembarnsfamilj som vår har också varit ovanligt positiv, de låga boräntorna har gett ett visst sparutrymme - pengar som kunnat bidra till en outstanding sångutbildning t.ex. Alla i familjen har fått vara friska och varit nöjda för det mesta, vilket är något att vara tacksam över. Och det är jag, yes indeed.

På minussidan tänker jag på två vackra människor jag känt som gått ur tiden, alldeles alldeles för tidigt. Jag tänker också dagligen på de orättvisa förhållanden människor lever under, i Sverige men tydligast globalt sett. Det är inte självklart att känna sig lycklig när så många hungrar ihjäl, varje sekund. Och vi själva äter ihjäl oss på vår del av klotet...Men jag tror förstås att det är lättare att orka göra liten skillnad om man tar vara på den glädje och lycka som ges just mig. Som alltid gäller - let´s start with the man in the mirrow. De ibland jobbiga, pockande frågorna om vad just jag ska användas till under min tid på jorden får följa med in i 2011. Emellanåt inbillar jag mig att jag är något friskt och livskraftigt på spåren, att jag hittat ett spår värt att följa - min väg...

Ett kreativt, härligt 2011 önskar jag er alla!

Nyårskram!

Ibland är livet skört

Ikväll har vi varit med om något mycket obehagligt här hemma. Jag sitter i soffan med de små och tittar på barnprogram när jag hör starka, hemska ljud från köket. Jag kastar mig ur soffan och möter maken som har satt i halsen. Gör flera "heimlich manöver" (orkar inte kolla upp stavning nu) och en av döttrarna får ringa 112 innan han lyckas få ordning på andningen igen.

Vi är alla tagna av händelsen. Vanmakt och rädsla har gästat oss i kväll. Tack och lov även nåd.

Det är svårt att släppa tankarna på om. Jag söker tröst hos Honom som håller världen och varje människoliv i sin hand, ett människoliv vars skörhet vi fått uppleva i kväll.

Lyssna gärna på underbara Regina Spector. Så sant.